LION DANCE IN UMEÅ by Ottiliana Rolandsson Umeå2014

Little did I know that Umeå, the “capital” of Northern Sweden, is the home of the nation’s foremost Kung Fu school. Umeå Hung Gar is hidden behind a neighborhood store (Charlies Kiosk) with its entrance at the docking platform. The building is tagged by punk and rock bands rehearsing in the eight or so studios in the basement. I approach the place curious yet have no idé what to expect.

Umeå Hung Gar School practices one of the seven major Kung Fu styles, which each has formed and developed by a specific Chinese family. This club, with its students, under the mastership of Mattias Lindh, has dominated Swedish Kung Fu the last decade. For the 2014 Swedish Championship they sent 7 competitors and took home 10 medals. In 2013 their 5 competitors scored 8 medals and in 2012, 5 competitors won 6 medals. Quite a record to show! Such is their reputation that the school has been invited to the birthplace of Kung Fu in Hong Kong to train and compete. For several years they have won medals at this foremost ranking place. Indeed, this club are trained directly by the Chinese Hung Kuen master in Hong Kong. Mattias travels there at least once a year to continue to learn and evolve. It is his responsibility as Sifu to bring back more advanced and refined mastery of the style.

“Hung Kuen is a pillar of Southern Chinese martial arts and one of the most respected and widespread systems of Kung Fu in the world today.” writes Lam Chun Fai in the book Hung Kuen Fundamentals that focuses on the Lam Family Hung Kuen with a Kung Fu linage dating back to Master Lam Cho. Martial arts in Southern China can be confirmed at least 2000 years back, but sources indicate that it may be much older, preceding their written history. It is during the turbulent 100 years, from late 18th century to the end of the 19th century, that the Hung Kuen style was formed. The training was used to protect oneself in the dangerous streets. While it is a rigors, disciplined and traditional martial art it is also rogue fighting. Perhaps this is why some are drawn to the style: its long history, disciplined form, yet can readily be translated to actual protection.

I am invited by one of the club’s members, Torbjörn Olsson, to observe a training session. Drumbeat and guitar licks from the garage bands in the basement vibrate the soft training floor of the school. But the Kung Fu students do not seem bothered, instead heavy metal is blasting from their own boom box as they are warming up. The eclectic and inviting feeling is prevalent throughout the entire environment. The entrance leads directly into a small lobby also furnished as a livingroom including a counter for food and steeping Chinese tea. Tens of red lanterns are suspended from the red metal ceiling. Lucky charms, martial arts banners and glittering medals decorate the room in a chaotic yet cared-for way. The training studio is an extension of this appreciated mish-mash of banners, lanterns, masks, swords, spears, drums and regular exercise tools. Not before long I find myself cuddled up in a sofa with a warm cup of exquisite tea in my hands.

In contrast to my preconceived notion of zealous Kung Fu fighters and a strict master, Sifu Mattias’ calm and engaged voice direct the students who all exude joy and lightness of being. Individually they warm up, followed by practicing the Lion Dance. In this fascinating and artistic dance the practitioners are dressed in a large lion costume fitting two people. There’s a complex and beautiful series of steps and maneuvers to bring the dragon-lion alive. It is captivating and intriguing. This dance developed in Southern China when the government forbid the practice of martial arts. In order to continue to train as well as to be able to protect themselves the Lion Dance was invented as a celebration which also allowed them to advance their skills under the radar of the authorities.

Sifu Mattias drumming out the rhythm ends and so too the Lion Dance. Costumes off and the group rejoins in an organized grid doing a series of forms traditional to their style’s family linage. It is meditative to watch them all move together. One moment I see what reminds me of an abstract dance, in the next, a concrete fighting strike and in another, the shape of an animal. Yet again, they shift mode. Now the swords, sables and spears are brought out. It looks dangerous, hardcore and very exciting. Still, in the same joyful and light attitude the training continues. They all seem safe with each other, the camaraderie abundant.

What might have been the most powerful moment for me as an observer was the combined breathing and controlled ending of Tit Sin – the Iron Wire ritual. So focused and intense that it seemed it shifted the entire energy field in the room. Suddenly, I could not do anything but to be still, emptying my mind and bringing it into a laser beam of concentration.

I am looking forward to their Lion Dance demonstration during Kulturnatta in Umeå. Saturday May 22 at 11:45 outside the library on Rådhusesplanaden.

If you are interested to visit or join the school you can contact Mattias Lindh at umea@lejondans.se or 070-222130.

BildBildBildBildBildBildBildBildBildBildBildBild

Annonser

GITARRENS ELEKTRIFIERANDE LIV av Ottiliana Rolandsson, Umeå2014

Det var under elgitarrens gyllene årtionde i upphovslandet USA som två varumärken, Fender och Gibson / Les Paul, bröt mark för en ny era av gitarrtillverkning. Stjärnor som Chuck Berry, Jimi Hendrix, Elvis Presley och Eric Clapton låter strängarna lira på sätt hitintills ohört. Samtidigt, i en stad i norra Sverige bygger två små tvillingbröder egna instrument av kartong och linor för att kunna imiterar sina hjältar. Med barnets storögda förundran inleder bröderna Michael och Samuel Åhden en livslång kärleksaffär med amerikanska elgitarrer från 1950 till 60-talet.

Ett halvt sekel senare har dessa två gitarr aficionados kommit att äga en av världens största privata gitarrsamling – cirka 500 prisade gitarrer, basar och förstärkare. I djup fascination av vintage gitarrer andas de forfarande samma rena glädje som fötts i barndomen. På norrländskt vis uttrycker de en ödmjuk ömhet i avseende till sina egna prestationer. De är varken intresserad av att sätta ett ekonomiskt värde på sin stora samling eller att sälja någon av dessa legendariska instrument. Till skillnad från många samlare använder de faktiskt dessa ypperliga hantverk: ”En gitarr är menad att spelas,” är tvillingarnas motto.

Ändå, när man besöker det nyöppnade gitarrmuseet kan man inte låta bli att reflektera över dess enorma historiska, konstnärliga, kulturella och finansiella värde. Rad efter rad, rum efter rum är 100-tals elgitarrer vackert upplysta i glasmontrar. Michael visar  stolt upp den viktiga gitarren som öppnar utställningen, en Fender Broadcaster, den första elektriska gitarr seriemodellen som någonsin gjorts. Året var 1950. Denna gitarr fick snart bytta namn till Telecaster och de få gitarrer som tillverkades i överlappningen kallas helt enkelt Nocaster. Det finns ingen säker siffra, men Broadcastern var bara gjort i kanske 200 exemplar, av dessa kan 100 fortfarande finns kvar. Priset var då 140 dollar, idag får samlare betalar runt en kvarts miljon dollar. 

Tala om investering! Faktorer som spelar in i värdestegringen inkluderar sällsynthet, utsökt hantverk, sinnrika mekaniska och tekniska lösningar, samt de internationella ikoner som skapar historia genom att ha lirat på de speciella gitarrerna och basarna. Ta till exempel Jimi Hendrix som inspirerad av Jerry Lee Lewis vilda pianospel 1958, då han under  låten Great Balls on Fire satte sin vita Steinway flygel i lågor. I mätbar passion satte Hendrix eld på sin vita Stratocaster. Vraket och askorna av denna beryktade gitarr såldes senare för nära 1 miljon dollar. Det finns ett bottenlöst magiskt historieberättande runt de handgjorda gitarrerna som skapats i USA mellan 1950 och 1966. Så spännande är Michael och Samuels samling att BBC för närvarande håller på att producera en en-timmes lång dokumentär om Umeå tvillingarna och deras elektrifierande engagemang. Fender och Gibson anser Michaels och Samuels förvärv som den mest imponerande gitarrsamling internationellt.

Guitars – The Museum ligger i Umeås stadskärna. Strategiskt lokaliserad mellan Norrlandsoperan (den enda professionella operahuset i norra Sverige) och kulturcentret Umeå Folkets Hus som bland annat håller internationella festivaler för jazz, folkmusik och hårdrock. I denna kreativa kärna ståtar en gammal skola byggd 1917 i tegel och sten. Vasaskolan har förvandlats till ett nav för vad som länge hävdats vara den mest banbrytande musikscenen i Sverige (Scharinska), en musikaffär (4sound), vintage skivbutik (Garageland), restaurang, bar och naturligtvis världsklass museet. När man närmar sig byggnaden slås man av dess nationalromantiska arkitektur. När du kliver in möts man av massiva sten golv och trappor, höga tak och mycket ljus.

Baren är modern med röda tegelväggar som lockar sinnet till hippa hak på Manhattan. I Gastrobaren serverar kocken Peter Gustavsson amerikansk-inspirerad mat på rustika plattor av trä och gjutjärn. En ny musikscen och klubb för Scharinska har skapats, en som lyfter hatten till den viktiga Straight Edge rörelsen och Hardcore scenen som med band som Refused så explosiv artat satte Umeå på världskartan. Scharinska är även värd för en konstellation av många andra musikgenrer. Runt hörnet av entrén finns musikbutiken med ett organiserat kaos av högtalare, förstärkare, trumset, keyboards, musikverktyg och, ja visst, gitarrer. I mitten av butiken tornar en lång trätrappa i brant vinkel två våningar upp. På översta våningen ligger museet. Något svettig tar jag äntligen det sista steget.

Charmigt och lite blygt möter tvillingarna mig. Omedelbart slås jag av den välkomnande atmosfären. Michael och Samuel är genuint glada att dela sin passion för de vackra instrument som numera lever i detta så nyligen skapade museum. Under Michaels spontana guidning genom de vitkalkade rummen pekar han mot det inramade höga taket. Han förklarade att när han tillsammans med sin bror och deras vän, industridesignern Magnus Melkersson, tittade på då byggnadsarbetarna rev ner det då mycket lägre taket så avslöjades den ursprungliga klassiska designen.

I dessa gamla klassrum har Melkersson valt att behålla och införliva den äldre mer ståtliga stilen. Den står i snygg kontrast till en stora mängd glasyta och moderna gjutjärns kandelabrar (Buster + Punch) som sänker sig ner från taket. Då jag hänfört lämnar museet upptäcker jag foton av rockstjärnor tagna av Roger Degerman vars studio är ännu en skatt i källaren. Svart-vita, uttrycksfulla och tuffa kräver de ens uppmärksamhet. Museet innehåller även en gästhall där utställningarna byts ut var  tredje månad. Den första var en rå och häftig utställning om Straight Edge rörelsen och Hardcore musiken. Under Valborghelgen var det vernissage för den andra gästutställningen där två finska konstnärer, Mixtapes Anssi Kasitonni och Maria Stereo, kombinerar visuell konst, identitetsbyggande och rockmusik på ett unikt och humoristiskt sätt.

Skolan som omvandlats till en hip världsklass scen fortsätter att utbilda, inte bara genom det elektrifierande livet av gitarrer men också genom ett levande uttryck av musik, dryck, mat och design. Jag kan varmt rekommendera en total upplevelse av arkitektur och design, en drink i baren, ja för all del Guitars egen öl från mikrobryggeriet i Umeå, en god middag, rocka ut i den avantgardistiska musikklubben, och naturligtvis en lång vistelse med tvillingarna för att andas in konsten och historien av elgitarrer.

Guitars – the Museum / Vasagatan 20 / 90229 Umeå / Sweden / +46 (0) 90 58090

info@guitarsthemuseum.com www.guitarsthemuseum.com

Bild